Vila i frid
I morse då jag var påväg till mormor så började jag tänka på Maire och Birger så jag ringde till Maires mobil och då sa hon att dom var på lasarettet och att Birger var dålig. Jag och mamma åkte dit vid ett och klockan sex ringde jag till Maire igen och då sa hon att han hade somnat in och att han inte behövde ha ont i slutet, han blev 87 år gammal.
Det finns så många minnen med Birger, så många bra minnen att jag inte ens kan gråta. Jag känner mig ledsen inombords, men jag tycker också att det är skönt att veta att han inte behöver lida mer. Han hade många fina år och han fick leva sitt liv i många år och jag är SÅ glad att jag hade han som granne, för någon som var så påhittig som han är nog svårt att hitta..
När jag var liten så var jag väldigt energisk och påhittig, jag tyckte inte om att sitta stilla utan hoppade och skuttade mest hela tiden. När jag var hos Maire och Birger så försökte Birger få mig att sitta stilla en stund så han sa till mig att om man vispade vatten tillräckligt länge så skulle det bli smör, självklart satte jag igång att vispa. Jag vispade en skål med vatten varje gång jag var där och jag ville ju vara där ofta så att jag skulle lyckas. Efter ett tag så började jag ge upp så en dag då jag kom ut från toan och började om att vispa så blev det tjockare och tjockare och Birger kom och sa "Se du, det blev smör till sist", men han hade glömt gömma undan förpackningen med tapetklister så jag förstod till sist att han bara hade lurat mig.. Shit vilka minnen det finns..
Maire fyller år på juldagen och då jag var ca 5 år så följde jag med Birger till Norsjö där han köpte en jättefin dräkt till Maire och jag fick LOVA att absolut inte säga nåt till Maire om det, så självklart så lovade jag att jag inte skulle säga nåt, men hallå? Jag var fem år, vad visste jag om löften? Så fort vi hade kommit hem från affären så sprang jag in till Maire och skrek: "Marje Marje, Bigger ha köpt en känning ti däj"
Nu ska jag titta lite på tv och fortsätta tänka på alla fina stunder med Birger som granne och låtsasfarfar (han var mer som en farfar än en granne). Har tänt ett ljus också.
Vila i frid Birger!
Det finns så många minnen med Birger, så många bra minnen att jag inte ens kan gråta. Jag känner mig ledsen inombords, men jag tycker också att det är skönt att veta att han inte behöver lida mer. Han hade många fina år och han fick leva sitt liv i många år och jag är SÅ glad att jag hade han som granne, för någon som var så påhittig som han är nog svårt att hitta..
När jag var liten så var jag väldigt energisk och påhittig, jag tyckte inte om att sitta stilla utan hoppade och skuttade mest hela tiden. När jag var hos Maire och Birger så försökte Birger få mig att sitta stilla en stund så han sa till mig att om man vispade vatten tillräckligt länge så skulle det bli smör, självklart satte jag igång att vispa. Jag vispade en skål med vatten varje gång jag var där och jag ville ju vara där ofta så att jag skulle lyckas. Efter ett tag så började jag ge upp så en dag då jag kom ut från toan och började om att vispa så blev det tjockare och tjockare och Birger kom och sa "Se du, det blev smör till sist", men han hade glömt gömma undan förpackningen med tapetklister så jag förstod till sist att han bara hade lurat mig.. Shit vilka minnen det finns..
Maire fyller år på juldagen och då jag var ca 5 år så följde jag med Birger till Norsjö där han köpte en jättefin dräkt till Maire och jag fick LOVA att absolut inte säga nåt till Maire om det, så självklart så lovade jag att jag inte skulle säga nåt, men hallå? Jag var fem år, vad visste jag om löften? Så fort vi hade kommit hem från affären så sprang jag in till Maire och skrek: "Marje Marje, Bigger ha köpt en känning ti däj"
Nu ska jag titta lite på tv och fortsätta tänka på alla fina stunder med Birger som granne och låtsasfarfar (han var mer som en farfar än en granne). Har tänt ett ljus också.
Vila i frid Birger!
Kommentarer
Trackback
